Galna tankar

Tankelekar sätter sprätt på tillvaron. Hittar man på ett suggestivt första villkor (typ tänk om jag var starkare än Tarzan …) är det bara fantasin som begränsar möjligheterna. Helsingin Sanomats månadsbilaga hade uppenbarligen drabbats av samma fenomen när man i sitt senaste nummer satsade stort på att spekulera kring hur Helsingfors centrum skulle se ut om Helsingfors centrum inte fanns.
     Istället skulle här finnas skog och berg, var den föga överraskande slutsatsen.
     Men nu föreslår jag en mer verklighetsfrämmande tankelek:
     Hur skulle staden se ut om två partier, som i princip är ideologiska motpoler men i praktiken lika som bär, härskade? Ge dem dessutom, så här i drömvärlden, sporadiskt stöd av än det ena, än det andra partiet.
     Börja tankeleken med att visualisera vår huvudstad. En stad som borde vara rikare än någonsin förr. Se framför dig hur man upprätthåller daghem, skolor, bibliotek, vägar, kollektivtrafik, sjuk-, psyk- och åldringsvård och lite till. Saker som vanligt folk bevisligen känner starkt för.
     Tänk nu ekonomisk kris, statlig "skatteutjämning" - och ofrånkomliga nedskärningar.
     Tänk sedan konsekvenser:
     Dagisvård där barnen sitter inne eftersom det inte finns tillräckligt med vårdare, skolor som prutar på skolmaten och tvingas uppskjuta investeringar på obestämd tid, bibliotek som slutar köpa böcker, kollektivtrafik som höjer priserna men samtidigt skär på servicen, offentlig sjukvård som vädjar till folk att gå privat, och psyk- och åldringsvård där begrepp som omtänksamhet och respekt endast är reserverade för festtalen.
     Plocka sedan fram din allra vildaste och galnaste fantasi för att hitta på parallella beslut i samband med ovanstående nedskärningsrumba. Glöm för en stund alla de vettiga och positiva åtgärder som också godkänts i den sympatiska staden. Lek istället att beslutsfattare och tjänstemän fått fnatt på mammutprojekt och business och glömt bort den offentliga sektorns grunduppgifter.
     Föreställ dig till exempel att en nationell idrottschef utomlands gått och lovat att ett tak ska byggas över stadens stadion. Tänk dig sedan att fullmäktige, som äkta nickedockor, godkänner takbygget i efterhand.
     Sjuk tanke så där principiellt, jag vet, men vi talar ju bara dagdrömmar här.
     Okej, men nu kommer storsläggan: Satsa cirka 88 miljoner euro av stadens (!) pengar på ett spekulativt och topphemligt businessprojekt - i Lovisa. Använd baksätet i en anonym bil som informationsforum, och motivera bygget genom att säga "om inte vi hade gjort det hade någon annan gjort det".
     Uhhh. Inte illa som skräckfantasi.
     Men spinn vidare … gräv längst ner bland dina mörkaste fantasier … där har vi det! Bygg en storhamn! En storhamn med helt nya anslutande tunnlar och järnvägar, och mums, krydda också med TBT-gift och sedan för att göra det riktigt perverst: Lek att hamnen egentligen är helt onödig! Och frossa gärna i hyckleri genom att påstå att hamnen inte i längden kostar stadsborna en enda cent, men reservera ändå så där i förbifarten närmare 400 miljoner euro för det anspråkslösa bygget.
     Och nu fantasiernas crescendo: När ekonomin är riktigt trängd … bygg ett musikhus i glas (döp det till a mezza voce) på en av stadens bästa tomter där det redan pågår medborgaraktivitet, och kör gärna med argumentet att vi måste bygga eftersom vi får denna investering för en spottstyver (en spottstyver = 25 miljoner euro).
     För visst skulle varje ansvarsfull person köpa en splitterny, stilig men statligt subventionerad Jaguar som investering åt sin sjuka mormor som lider av liggsår och obytt blöja på långvården. Kanske hon egentligen mest av allt behöver en åktur?
     Och nu allra sist: Se mardrömmar om hur varenda representant i fullmäktige för maktens partier, och några till, skulle köpa den där Jaguaren. Och om hur människor ändå röstade på dem i nästa val.
     Brr. Lyckligtvis gäller allt detta bara i fantasivärlden.