Lyckan står den djärve bi

Journalisti-Journalisten nr 9/2011

Han stannade upp och tänkte efter: Jag har varit här i femton år.

Men vill jag vara här i ytterligare trettio?

Nej.

Så Markus Haakana hoppade av inte bara Yle – utan även journalistiken.

 

Det är en upprymd Haakana jag träffar i Hagnäs saluhall. Han talar om distributionsnät och närmat, webbsidor och ekokyckling. Fullkomligt naturliga teman att fylla hjärnan med om man blivit privatföretagare med denna affärsidé: att på måndagar leverera veckans middagar med alla ingredienser och recept till stressade familjer i huvudstadsregionen.
    Men vi lämnar det där till en annan gång, tids nog kommer vi antagligen att få läsa om Haakana och hans affärs- och matkumpan i andra tidningar.
För oss är det mera intressant att veta varför.
    Varför lämna en trygg fast anställning som ekonomiredaktör vid Aktuellt och kasta sig ut i det hemska, riskabla och okända – även kallat privatföretagsamhet?
    ”En orsak var insikten att det jag kan tjäna rent ekonomiskt på det här jobbet är helt avhängligt av min egen insats. Den mekanismen fanns inte på Yle. Det är förstås också en skrämmande tanke … men framför allt en härlig utmaning.”
    Och vad kan man förresten annat göra när den ”perfekta” idén bara ploppar upp? När man räknat och kollat, testat och funderat, och inser att det bara finns två alternativ: glömma den galna idén eller satsa fullt ut.
    ”Jag hade inte kunnat leva med tanken att jag aldrig försökte.”
    Och kanske det faktiskt är så att de djärvaste planerna föds ur kriser. Och kriser, det kunde vara Yles andra namn, åtminstone enligt Haakana.
    ”Vi har haft en akut krismedvetenhet i typ tio år på Yle, med otaliga organisationsreformer och med den ständiga frågan hängande över oss: Hur ska finansieringen lösas? Ingen har hittills svarat på den frågan. Jag var trött på att som svensk på Yle ständigt känna mig utrotningshotad.”
    Inte för att Yle inte skulle göra bra saker. De görs, varje dag, i massor, menar Haakana. Men det handlar om vilken story man väljer att berätta: Den om ett svagt bolag i ständig kris eller den om ett modernt aningen slimmat mediebolag som går stärkt in i framtiden?
För alla vet att det kommer att jobba färre människor på Yle i framtiden. Men vad borde bolaget då göra för att hålla kvar de bästa?
    Haakana tystnar, det sker inte ofta, men säger slutligen:
    ”Yle borde bli bättre på att se individen, på att ta vara på individuell kompetens. I dag går ledarskapet åt till att administrera, koordinera och räkna pengar.”
    Haakana sade upp sig i mars utan någon form av avgångspaket, det var en månads uppsägningstid och sen var det dags att klara sig själv. Men räds icke! Även som privatföretagare i en helt annan bransch kommer det journalistiska hantverket väl till pass, för den viktigaste lärdomen från journalistiken handlar om en ack så simpel men viktig sak:
    ”För att lyckas måste man kunna kommunicera med folk.”


Fakta:

Namn: Markus Haakana
Född: 1976
Hemort: Uppvuxen i Kyrkslätt, bor i Helsingfors
Familj: Fru, två barn
Karriär: Sedan 1996 på Yle. Var med på Radio X3M från starten 1997, fast anställd 2003. Har sedan 2005 varit nyhetschef och ekonomireporter på Yles svenska nyhetsredaktion.
Varför aktuell? Sade upp sig för en månad sedan för att starta eget. Nu ska han börja sälja färdiga middagspaket till stressade barnfamiljer.

Artikeln finns också i Journalistens webbarkiv