Total provokation - Pumpa På

Snart stiger Pumpa På upp på scenen igen. Med nya låtar.
Låtar som MIX med ensamrätt fick tjuvlyssna på.
Och vår analys av skivan är klar: Killarna menar allvar.

Om du i dessa dagar vandrar på Villagatan i Helsingfors kan du se och höra tre killar som gnol på hymner du aldrig hört förut. Killarna är Pumpa På, sångerna är nya och deras studio är på Villagatan.
    I studion gör den kroniska cigarrettröken sitt bästa för att 25-åringarna Tom Groop, Linus Almqvist och Nicklas Oriander skall avsluta sitt jordliga liv för tidigt. Den våldsamma konsumtionen av kaffe hjälper troligtvis till.
    Men mycket skall hända innan killarna i Pumpa På går vidare till sällare jaktmarker. Till att börja med skall de släppa en CD. En CD som de satsar stort på.
    - Det är allt eller inget. Far det käteen så far det, säger de med en mun.
    Pumpa På är den finlandssvenska rapgruppen som år 1992 började som ett studentikost skämt på Hankens talangjakt men som inför en förbluffad värld plötsligt hade en radiohit i Sverige med CD:n "Provocera Mera" - trots att CD:n inte ens hade släppts i Sverige.
    Däremellan hann de uppträda i biblioteket i Mariehamn och locka brandkåren till platsen: rökmaskinen utlöste brandalarm. De marscherade också helt spontant in på sfp:s högkvarter i Helsingfors och drog sin rapp om rösträtt - sedermera uppfört live i FST:s vaka från kommunalvalet.
    All sin charm, fräckhet och humor till trots var "Provocera Mera" ändå ett verk som doftade lite "hejmlagat" och det erkänner till och med gruppen själv.
    - Nu har vi hittat vår linje. Vi har mognat som grupp, förklarar Linus alias "kungen".
    Sedan september har de arbetat på eldprovet. Enligt planerna släpps en single senast i februari och CD:n ungefär en månad senare. Och visst, det finlandssvenska upp till kamp-temat är igen med genom de två låtarna "Pekka" och "D e int storleken som avgör".
    Förra gången hette det "måst ut på stan och vråla, lite stryk på espen kan man alltid tåla" i låten "6 %". Nu är det "Pekka e int världens smartaste man, han snackar bara d språk som han kan". Varför samma tema?
    - Låtarna måste ha anknytning till våra egna liv och oss själva, förklarar Tom, alias doktorn, som är bandets rimmakare.
    Därför har bandet övergett alla större kall i världen. Och därför övergav bandet låten "Censur" som var påtänkt för förra skivan, eftersom den tog upp förtryck och orättvisor i den stora världen som de inte själva hade upplevt.
    - Vi måste kunna försvara varje låt vi gör och där skall finnas en anknytning till oss själva, förklarar Tom.
    Refrängen i Pekka lyder "Pekka fattar int svenska, nej han fattar int, ha ha haa".
    Ska vi rusta oss för ett nytt språkkrig, och ledas till slagfältet av Pumpa På?
    - Vi har försökt skriva i överironisk anda. Lyssnaren kan sen tolka det på sitt eget sätt. Men samtidigt ligger det alltid en sann tanke bakom, vi tycker t.ex. att man absolut inte ska slopa "tvångssvenskan" i skolorna, säger Tom.
    Och Linus fyller i:
    - För att synas måste vi vara provokativa.
    Men i ett smart drag har Pumpa På värvat M.A. Numminen för att sjunga refrängen i "Pekka", det är bäst att inte vara allt för provokativ.
    Pumpa På står alltså med stadiga fötter i den finlandssvenska ankdammen, men förhållandet är inte helt entydigt. De hyllar samma damm som de anklagar. Under karriärens lopp, framför allt medan "Provocera Mera" gjordes, var dammen full av kvackande finlandssvenskar som visste bättre. Goda råd, skadeglädje då det gick trögt och avundsjuka då det gick bra fick de stå ut med.
    - Och nu kommer de krypande till korset och frågar om de får vara med, säger Linus.
    Men det är Svenskfinlands eviga dilemma. Människorna är för få och ibland finns talangerna för nära.
    - Själva kan vi vara likadanna. Nog vill man att det ska gå bra för ens vänner...men inte för bra, analyserar Tom och skrattar.
    Särskilt besvikna är de på att de inte fått understöd av några finlandssvenska institutioner, trots att de sysslar med en kulturgren som är mycket svagt representerad i Svenskfinland. Pumpa På tycker att de har skapat en egen nisch och att man borde stöda dylika satsningar.
    - Finlandssvenska ungdomar lyssnar på amerikansk, engelsk eller finsk musik. Eller så svensk musik från Sverige. Är det bra det? frågar de irriterat.
    Fördomarna och kritiken mot Pumpa På har ibland varit hård. Va´ fan vet några hankeiter om rap? Va´ vet de om det riktiga livet?
    - Vi har hört allt möjligt. "Det är bara svarta som rappar" eller "Hankeiter ska syssla med business och inget annat", berättar Linus.
    Och sen förstås fyrken. När tre finlandssvenskar på Hanken ger ut en skiva med egna pengar anser massorna förstås att det är pappa som betalar. Den uppfattningen lever troligtvis fortfarande. Att killarna tog personliga banklån för att bekosta "Provocera Mera" har aldrig riktigt tagits på allvar. Bland vissa kretsar kommer Pumpa På säkert alltid att betecknas som överklassens rap. Men bandet har själv helt andra visioner, de vill komma bort från många gamla stämplar.
    - Vi vill vara ett seriöst band bland andra. Vi har kommit förbi studentspex-grejen. Nu satsar vi verkligen för fullt, säger Linus.
    Och det mesta görs verkligen på annat sätt den här gången. Förra gången kom musiken helt i andra hand. Skivan levde på texterna med finlandssvenskt slang och bilder ur den finlandssvenska festvärlden. Perfekt för dem som kände igen sig - störande för de andra.
    Nu har målgruppen breddats. Medan Pumpa På tidigare rappade "Ja e på Domma å läser" vill man nu se till att texterna går hem också till dem som inte vet vad Domma är. Det betyder att mycket av den finlandssvenska slangen har fallit bort. Hur kunde ni göra detta åt oss?
    - Hmm, är det så? Kanske jag har gjort det undermedvetet, säger Tom.
    Och så funderar han en stund på om man borde sätta in några slangord. Jag talar varmt för det och ger på det sättet ytterligare ett råd från ankdammen till bandet.
    Men avsaknaden av slang har en natulig orsak. Nästa CD släpps troligtvis först i Sverige (på Gasell Music Ab) och det är där huvudmarknaden finns. Texterna måste anpassas till en annan verklighet, utan att bandet för den skull tvingas sälja sig själv.
    - Förra skivan gjordes för Svenskfinland. Nu görs den för Sverige och Svenskfinland. Vi kan och vill inte koppla bort Finland från Pumpa På, säger Tom.
    De finländska skivbolagen är nog intresserade av Pumpa På men ofta har frågan "Kan ni inte göra det på finska?" kommit. Det är uteslutet, vilket betyder att inget skivbolag kommer att göra speciellt mycket för skivans bästa i början.
    - Om den går bra i Sverige blir det sen annat ljud i skällan.
    Sverige, ja. Där finns glamouren och att bli stor i Sverige är lika bra som att komma till paradiset. Kanske den stora finlandssvenska invasionen av vårt grannland nu inträffar? Roxette, Ace of Base och andra hitmakare tvingas se upp.
    Om allt klaffar har Linus och Nicklas den "perfekta lanseringen" planerade vilket inbegriper många element. Man har lärt sig från förra gången då det inte fanns en skiva till salu i Sverige just då efterfrågan var som störst.
    - När singeln släpps ska det finnas en video. När CD:n kommer ska vi vara färdiga att intervjuas och bege oss ut på turné, förklarar Nicklas, alias fakiren.
    Men innan skivan släpps görs mycket av arbetet. Enskilda DJ:s på svenska radiostationer måste bearbetas och lockas med i Pumpa På-hysterin. Vissa ska få skivan på förhand och det gäller att resa kungariket runt och konkret ge skivan åt olika DJ:s.
    - Då bygger man upp ett förhållande till dem. Sen kommer de alltid ihåg att det var vi som var de där finlandssvenska killarna, säger Linus.
    Just det där finlandssvenska är ett av bandets trumfkort i Sverige. Alla vet vi att rikssvenskar vet pinsamt litet om finlandssvenskar men om de vet nånting är det att "finlandssvenskan låter så härlig".
    Det vet också Pumpa På.
    - Vi får alltid höra att vårt språk är så charmigt. Under en intervju kan journalisten bara sitta och mysa hela intervjun igenom, säger Linus och skrattar.
    Men ingen framgång är säker - trots att t.o.m. Internet är inkopplat i lanseringen. Musikbranschen är ett enda hasardspel och också mycket ambitiösa satsningar kan gå snett. Pumpa På intygar att det viktigaste är att de själva är nöjda med skivan. Om det går snett kan de i alla fall alltid vara nöjda med att de satsade, säger de. Men förhoppningarna lyser ändå i deras ögon.
    - Vi vill klassas som ett seriöst band, säger de igen. Att kritiker först lyssnar och sen kommer med sin kritik. Så var det inte i början.
    Nu prioriteras också musiken. Som nästan-fjärde-medlem fungerar Niklas Nylund som tillsammans med Tom svarar för musiken. Det betyder en seriös satsning och en klar inriktning.
    - Det handlar mycket om retro, att gå tillbaka. Mycket 70-tal och bort från de sterila syntharna på 80-talet, förklarar Niklas.
    Själv karaktäriserar bandet den nya skivan som melodisk rap med drag av soul, funk, acid och jazz. Det handlar alltså inte om den stereotyp av rap som många av oss har, utan om ett betydligt bredare koncept.
    De blir funkgitarr, elbas, elpiano, saxofon, flöjt och t.o.m. dragspel. För det mesta rör man sig låtarna med två-tre ackord, som all god hitmusik. Stor uppmärksamhet fästs vid att skivan skall gå att uppföra live (d.v.s. på konsert).
    - Också på det planet bir det bättre nu än förra gången, säger Niklas.
    Tiden börjar alltså närma sig. Snart kommer den där stora dagen då CD:n släpps. Kommer ni i nervositeten att ha skiten i byxorna?
    - Vi lärde oss från förra gången. Nu har vi blöjor, svarar Linus.