Gunnar Jansson är Europarådets trotjänare

Nyligen blev Gunnar Jansson utsedd till ordförande för Europarådets PR-kommitté. Det betyder att Åland och Finland har en man på en synlig plats i Europapolitiken. Men räkna inte med att han överger den politiska arenan i Finland.

Riksdagen har sin första arbetsdag efter sommarlovet och en solbränd Gunnar Jansson sitter i matsalen och hälsar till höger och vänster på sina kolleger.
    - Morjens! Päivää! Goddag!
    En uppenbar munterhet präglar den jovialiske Jansson - en man som aldrig har haft problem med det verbala. Han går rakt på sak, han är redo att tala ända tills någon avbryter honom och kryddar sitt prat med en och annan svordom plus några intensiva utgjutelser mot sina politiska motståndare.
    - Visst, jag är engagerad som fan, konstaterar den f.d. åländske polismästaren själv.
    I dag pratar vi om Europarådet, en av Jansson politiska passioner. Han sitter som en av Finlands tio parlamentariker i den rådgivande församlingen i Strasbourg och har dessutom flera höga poster inom kommittéerna. Han har verkat för mänskliga rättigheter bland annat i Kroatien, Bulgarien och Slovakien genom otaliga resor och förhandlingar med lokala beslutsfattare. Och nyligen blev han alltså ordförande för PR-kommittén som skall sköta relationerna mellan medlemsländernas parlament och Europarådet samt relationerna till massmedierna. Det gäller helt enkelt att marknadsföra Europarådet.
    - Jag är den första finländaren som har denna position, påpekar Jansson.
    Marknadsföring, ja. Där har Jansson någonting att fundera över. I dag skrivs det spaltmeter efter spaltmeter om EU, medan Europarådet har råkat i skymundan.
    - Orsaken är att Europarådet "bara" sysslar med små människors stora problem. Det finns liksom ingen glamour kring oss, vi skapar inga sensationsnyheter, så där som EU gör med sitt fiffel, sitt myglande och sin maffia, förklarar Jansson.
    Han påpekar i alla fall att han nog är EU-anhängare, eftersom han i organisationen ser en chans till bestående fred i Europa.

Skydd för mänskliga rättigheter
Europarådet är främst känt för den "europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna" som i sin första form kom till redan 1950. I konventionen stadgas att medlemsländerna måste se till att den enskilda individen (både medborgare och icke-medborgare oberoende av ras, kön eller nationell härkomst) åtnjuter bland annat yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet samt har rätt till opartisk behandling i domstol. Viktiga principer som inte alltid varit självklarheter i de numera 40 medlemsländerna. Klagomål från enskilda personer riktas till Europakommissionen som i sin tur överlämnar vissa fall till Europadomstolen för avgörande.
    För att bli antagna måste medlemskandidaterna uppfylla tre huvudkrav. Landet måste styras pluralistiskt och alltså ha ett fungerande flerpartisystem, samhället skall vara lagbundet och styras av folket och landets samhällsstruktur måste respektera de mänskliga rättigheterna och skydda minoriteterna.
    - Därför kallas Europarådet en akademi för demokrati, säger Jansson.
    Våra västra grannländer, Sverige och Norge, hör till de tio länder som grundade rådet 1949. Europarådet var länge och väl en västeuropeisk organisation i politisk bemärkelse och det behövdes några sprickor i Berlinmuren innan Finland vågade ta steget ut och bli medlem år 1989. Finland blev det 23:e medlemslandet.
    - Men svenska riksdagsgruppen började driva frågan redan på 1960-talet, framför allt Ingvar S. Melin var aktiv, säger Jansson som själv suttit i den rådgivande församlingen sedan 1989.
    Efter Finland stod Ungern, Polen, Bulgarien och de baltiska länderna i tur. Numera är i praktiken hela Europa - förutom Serbien och Bosnien - med i rådet. I februari 1996 blev också Ryssland medlem efter en häftig debatt. Principen har varit att hellre ta med ett land som inte uppfyller precis alla krav än att lämna det utanför. Vitrysslands ansökan har i alla fall lagts på is efter att det auktoritära presidentstyret blivit uppenbart. Och Turkiet riskerar ständigt att bli uteslutet ur rådet.
    Man behöver inte vara speciellt skarpsynt för att inse att utvidgningen österut skakat om Europarådet ordentligt. I själva verket ligger största delen av organisationens geografiska yta i dag utanför Europa, bortom Ural. Från Atlanten till Stilla havet finns det över 700 miljoner människor som berörs av rådets 160 konventioner, där det t.ex. stadgas att dödsstraffet måste avskaffas.
    - De praktiska problemen är stora och förändringarna ställer stora krav både på medlemsländerna och på organisationen, medger Jansson.
    I teorin finns det alltså plötsligt 700 miljoner människor som har möjlighet att anklaga sitt land för brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta har lett till att domstolen kommer att reformeras år 1999.

Känd i Rumänien
Jansson har personligen varit engagerad i bland annat Rumäniens anpassning till Europarådets demokratikrav. Han berättar gärna vitsen som han hört av ledande rumänska politiker:
    "Vem är den kändaste politikern i Rumänien?
    - ???
    - Gunnar Jansson."
    - Vitsen beror på att jag skapade språkfred i Rumänien, säger Jansson oblygt och skrattar.
    Och så funderar han en stund.
    - Ha, ha ... med tanke på de åländska journalisternas reaktion är det väl bättre att säga att "jag var med och skapade språkfred".
    Janssons taktik i Rumänien gick ut på att han berättade för beslutsfattarna vilken språkmodell Finland har. Och nu sitter det två ungerskspråkiga ministrar, "medlemmar i Rumäniens sfp", i landets regering.
    I somras uttalade EU-rapportören Jörn Donner sig om ryskans ställning i Estland och föreslog i en intervju att ryska skulle bli officiellt språk i landet. Är Jansson inne på samma linje?
    - Som representant för Europarådet skulle ett sådant uttalande aldrig gå för sig. Jag säger aldrig hur ett ansökarland skall göra, jag säger bara hur andra gjort och ger olika lösningsmodeller, säger Jansson.
    Enligt honom råder det brist på tålamod i dylika känsliga frågor. Diplomater och andra förväntar sig en omedelbar lösning, men då bortser man från historiska och emotionella realiteter. Jansson menar visserligen att Estland på sikt kan bli tvåspråkigt men att det till dess finns otaliga kompromisser mellan officiell enspråkighet och officiell tvåspråkighet. Det handlar om en levande kultur och ett fritt umgänge över språkgränserna.
    - Och den processen är redan i gång i Estland.
    I dag upptar Europarådet cirka 60 stycken janssonska arbetsdagar per år och det nya uppdraget ger ungefär femton till. Samtidigt representerar han Åland i riksdagen och sitter i Mariehamns stadsfullmäktige. Hinner han faktiskt sköta alla uppdrag? Vad tycker hans väljare på Åland?
    - De förstår mig. De har troget röstat på mig i fyra val och när makteliten och journalisterna på Åland förde en hård kampanj mot mig inför valet 1995 resulterade det bara i att jag fick ännu mer röster än tidigare. Journalisterna på Åland skriver aldrig om vad jag sysslar med, makteliten på Åland anser att jag dräller omkring i Europa och missköter mitt riksdagsmannauppdrag och tycker att jag endast skall syssla med så kallade åländska frågor. Men när jag träffar mina väljare törstar de efter information: "Vad sysslar du med i Georgien?" kan de fråga.
    Jansson säger med viss stolthet i rösten att han torde höra till de få som har suttit i fyra folkvalda församlingar samtidigt. Det var i början av 1990-talet då han också var med i Ålands landsting.
    - Jag upplevde det aldrig som problematiskt, säger Jansson och rycker på axlarna.
    Men allmänt sett har det intensifierade internationella samarbetet (läs: EU) med ständiga resor, konferenser, möten och seminarier lett till att till exempel riksdagens olika utskott ofta har svårighet att bli beslutföra. Janssons lösning består i att på ett eller annat sätt tillåta riksdagsledamöterna att använda suppleanter.
    Gunnar Jansson som i dag är 53 år har i alla fall inga planer på att lägga de politiska handskarna på hyllan. Hans karriär är långt ifrån över. Och till många ålänningars förtret och mångas glädje tänker han inte överge Åland.
    - Jag är inte främmande inför tanken att blanda mig i den åländska politiken på nytt, säger han.