Alla har vi varit tankesultaner

Högstadiekillen Halim har fått nog. Nog av svenskarnas smutsiga integrationskampanj som vill förvandla alla invandrare till svenskar.
     Så han han tar upp kampen och förvandlar sig till en muslimsk tankesultan. Klokare och visare än alla andra. Han drar runt i skolan med sin tuschpenna och klottar ner alla toaletter med halvmånar, han ger stryk åt dem som inte ser hans storhet och han gör allt för att sätta sin svennifierade pappa på rätt spår igen. På det sättet vinner han allas respekt.
     Eller åtminstone tror Halim själv så.
     - Men det finns ett stort glapp mellan vad Halim säger och hur det förhåller sig i verkligheten, skrattar Jonas Hassen Khemiri.
     Han är författaren till den svenska succéromanen och debuten "Ett öga rött" som i augusti utkommer på finska under titeln "Ajatussulttaani" (Johnny Kniga).
     - Halim anser sig vara den enda äkta människan, han är en sann muslim och han har genomskådat Sverige.
     Som ett led i sin överlägsenhet och som en protest gentemot Sverige skapar romanens huvudkaraktär Halim en egen version av svenskan där ingenting är heligt (egentligen kan Halim svenska perfekt). Boken är skriven i form av Halims dagbok där ordföljden och grammatiken spränger alla regler. Det är ändå inte frågan om ren förortssvenska, så kallad Rinkebysvenska, utan Halims egen skapelse. Som läsare blir man efter de första sidornas irritation både begeistrad och underhållen - och när man läst boken färdigt snackar man redan som Halim.
     - Hur uttrycker man sig på ett språk som man uppfattar som härskarens språk - det var den frågan jag ställde mig när jag skrev boken, säger Jonas Khemiri.
     Halims svenska mamma är död efter en svår sjukdom - ett trauma som pinar Halim genom hela berättelsen - och Halim bor med sin marockanska pappa i centrala Stockholm, inte i förorten. Ett genomgående tema i boken är det starka familjebandet som ändå inte är problemfritt. Halim anser pappan vara en förrädare eftersom han blivit så svensk, men djupt där inne finns också en stor kärlek.
     Halim ser konspirationer överallt och han vet, som nästan den enda, hur allting förhåller sig både i världen och i skolan. Med några få undantag är han omgiven av idioter och moraliska förlorare och det finns absolut ingen hejd på hyllningen till sig själv. Halims svartvita och aggressiva världsbild gör boken samtidigt både underhållande och satirisk, men också tragisk och desperat.
     - Att skriva om Halim var verkligen befriande. I mina studier vid Handels (Kauppis) eller vid mitt jobb som praktikant vid FN tvingas jag hela tiden köra med "å ena sidan och å andra sidan", men med Halim finns det inga nyanser, och det var skitroligt.
     För även om boken rent konkret handlar om killen som vill vara en muslimsk tankesultan har boken betydligt större allmängiltig betydelse. De flesta av oss var förvirrade och desperata under högstadieåren, och det är egentligen det som boken handlar om: Hur man vet precis hur allt egentligen är, hur man hatar sina föräldrar, hur stubinen alltid är förbannat kort. Och när Halim plötsligt grips av den stora kärleken, med en tjej han aldrig vågar snacka med, känns allting bara så väldigt bekant.
     - Halim är fantastisk på att bygga upp luftslott, och lika snabb att riva ner dem igen, förklarar Khemiri.
     Men hur ska översättaren Outi Menna (hon har bland annat översatt Populärmusik från Vittula) lyckas fånga Halims språk på finska?
     - Till den danska översättaren har jag skickat en ordlista, men det läskiga är att jag aldrig kommer att kunna kolla den finska versionen, skrattar Khemiri.
     - Men i själva verket är det bara skönt att inte blanda sig i. Jag tycker översättaren ska göra precis som Halim: bryta ner språket och sedan bygga upp det på nytt.